Mediated Life

Mitt i Vi-Media, Media 2.0, Promatör-revolutionen och Deltagarjournalistikens välsignade värld. Circa 2006.

onsdag, februari 08, 2006

Vad ger en artikelkommentar?

Frågan är egentligen denna – hur utvinner man ett journalistiskt värde från olika typer av läsarmedverkan. Definitionen på journalistik i detta fall är det du möter i en given traditionell tidning som du slår upp på frukostbordet. Vi talar alltså om “Big Journalism” här – redaktörsstyrd, intäktsstyrd, hierarkiskt styrd och utförd enligt dagstidningsdoktrinen, följandes inverterade pyramider och medel-Svenssonsk nyhetsvärdering. Alltså Vilkensomhelstsstads Nyheter eller Vartsomhelstkuriren.

Hur läsarmedverkan sker är mer dock diversifierat än hur tidningarna sedan ser ut – det handlar om allt från läsarombudsmän över paneler och ända in till det som är allra mest kittlande – och svårkontrollerat – omodererade artikelkommentarer. Alldeles intill denna läsarkontaktens allra mörkaste vrå finns de modererade artikelkommentarerna – inkluderingen av vilka inte heller är helt utan stake. Och det är just artikelkommentarer som är föremål för detta inlägg.

För några veckor sedan blev reklam- och medietidningen Resumé tvungna att under en period stänga av sin kommentarfunktion. Någon exakt bakgrund till beslutet angavs inte men ett snabbt besök bland tidningens kommentarer avslöjar en stundtals ganska trist soppa av rena påhopp, dammig nittiotals-ironi, kiss- och bajsinlägg, oförblommerade partsinlagor, borderline-bludder och briljanta, välformulerade och intellektuellt adderande tanke-snippets. Om jag var chefredaktören Viggo Cavling – vilket ju alls icke skulle fungera, jag är ju mycket större och från Norrland - skulle jag stundtals fasa för mina läsares mentala status. Men efter en kort torrläggning öppnades luckorna igen och kommentarerna tilläts.

Krisen på Washington Post
I USA hade man en, med risk för att uppvisa ett ankdammsperspektiv, gigantisk skandal häromsistens när Washington Post fick kalla fötter och stängde ner kommentarfunktionen för en specifik, och uppenbarligen mycket kontroversiell artikel, om Jack Abramoffs påstådda bidrag till både republikaner och demokrater. Artikeln skrevs av Posts ombudsman Deborah Howell och känslorna upprördes så till den grad att stora, starka Post blev tvungna att stänga ner. Självfallet sågs detta som någon typ av censur och för ett trovärdighetsmedium som Post blev debatten obekväm. De skarpaste kritikerna anklagade Post för att ta bort alltför obekväma kommentarer – något som man från tidningens sida å det bestämdaste dementerade.

Och det som utgör själva frågan är väl huruvida artikelkommentarer tillför något, antingen till läsarupplevelsen eller till processen göra tidning. En lite rundkoll bland en hel del svenska tidningar ger vid handen att det finns ett antal blad där ute som faktiskt vågar låta läsarna skrika till om vad de läser. Vissa helt omodererat och overifierat – andra med lite fler hängslen, livremmar, härskarmasker och bitbollar. För att få lite fräscha åsikter om detta – tvivelsutan kommer jag att pådyvla er mina egna senare – skickade jag fyra frågor till bossarna på tio av dessa publikationer. Tre av dem (det är väl trevligt eftersom det här är en helt färsk blogg) har återkopplat i frågan och gett en hyggligt samstämmig bild av vad som är deras tidnings syn på läsarnas åsiktslämnande.

- Vi vill engagera läsarna och helst försöka få till en dialog, säger Mats Larsson, utgivare på Dalademokraten på frågan om anledningen till att man tillåter artikelkommentarer. På samma fråga svarar Thomas Pettersohn på Affärsvärlden:
- Det är kul extraläsning till artiklarna som ger liv åt sajten. I bästa fall tillför kommentarerna intressant information eller speglar att ämnet är intressant och brännande. Det leder på så sätt till fler besökare, ökad aktivitet och fler sidhämtningar. Man kan också säga att det är en sympatisk signal till läsarna att vi välkomnar deras åsikter och synpunkter.
Hos Resumé, och från Viggo Cavlings hörnkontor på 31:a våningen (jaja, det lät bra) sägs följande:
- Ju fler åsikter desto bättre är min grundinställning. De är lästa och ger då och då bra nyhetstips. Jag får otroligt mycket kritik, det tycker jag känns jättebra. Jag kritiserar andra, andra har möjlighet att kritisera mig.

”I bästa fall tillför kommentarerna intressant information eller speglar att ämnet är intressant och brännande”

Inställningen hos dessa gossar (bara gossar i den här artikeln, tyvärr) är väl den förväntade – men icke desto mindre vågar de agera i enlighet med sin övertygelse. För det är inte det enklaste att våga släppa ordet fritt när man är befinner sig i den upphöjda positionen av att, för den här publiken, faktiskt äga detsamma.

Kommentarer och klistersittande
- Hittills har vi inte upplevt några problem [med artikelkommentarer, min anm], säger Larsson på Dalademokraten. Hos både Resumé och Affärsvärlden har man upplevt lite motgångar.
- Ibland håller kommentarerna låg eller rent av plump nivå, då ger de inget läsvärde. I värsta fall kan de indirekt skicka signaler till omvärlden att läsarna på sajten är okunniga eller otrevliga, säger Thomas Pettersohn och Cavling har haft liknande upplevelser:
- Folk skriver en massa dumt. Förr ringde galningarna till redaktionerna, idag skriver de kommentarer och mejlar.

Hos Dalademokraten väljer man att moderera artikelkommentarerna, alltså läsa dem före publicering. Anledningen är enkel. Mats Larsson anger pressetiken och utgivarrollen som skäl för modererandet. Hos Resumé och Affärsvärlden är det Öppna Kanalen – kommentarerna avges och publiceras omedelbart. För Affärsvärlden handlar det om resurser, men också tilltro, Thomas Pettersohn säger:
- Vi har inte resurser att låta en moderator filtrerar kommentarerna. Kommentarerna är en extrafunktion, inte huvudsyftet med Affärsvärldens sajt som primärt ger nyheter, analyser och finansiella data. Dessutom är våra läsare generellt sett ganska städade vilket betyder att det är ytterst sällan som vi måste ingripa mot publicerade inlägg (till exempel genom att ta bort dem).
- Vi läser allt så fort som möjligt. Som utgivare är det viktigt att ha koll så att man inte hamnar i fängelse, säger Cavling och ger uttryck för egentligen samma sak - att efterhandskontroll är en möjlig väg.

”Vi skulle vilja öka interaktiviteten med läsarna ytterligare, kanske skapa helt nya tjänster där läsarnas kunskaper, erfarenheter och ideer utgör själva kärnan i produkten”

Skälen till att tillåta artikelkommentarer och sättet att behandla dem är tämligen likartade hos dessa tre, sinsemellan väldigt olika, publikationer. Men frågan är om de har olika förväntningar på vad de kan tillföra i ett längre perspektiv? Så hur skulle de här tre redaktörerna vilja se den här typer av läsarmedverkan utvecklas?
- Vi skulle vilja öka interaktiviteten med läsarna ytterligare, kanske skapa helt nya tjänster där läsarnas kunskaper, erfarenheter och ideer utgör själva kärnan i produkten. En sådan tjänst kan både driva upp trafiken på webben men också ge innehåll till tidningen, säger Thomas Pettersohn som är den av de tre som mest lättar på förlåten kring sina förväntningar och förhoppningar om läsarmedverkan. Mats Larsson på Dalademokraten vill skapa en webbpanel som en förlängning och Viggo Cavling agerar Stockholmare och säger:
- Så fort vi har gjort det lovar jag att berätta om det.

Not so executive summary och mina “egna jävla tankar”
OK, då är det alltså så här – det finns redaktioner runt om i landet som faktiskt rent och ärligt vill höra sina läsares åsikter. Och ibland beter sig läsarna som fradgatuggande freaks och ibland är de en källa för nya idéer.
Kort sagt, de tidningar som jag valde att höra av mig till – de är på rätt väg. Det är de andra, de som inte ens har uppfattat att de vill lyssna på sina läsare och än mindre har räknat ut hur det ska gå till som är snett ute.

”Ibland beter sig läsarna som fradgatuggande freaks och ibland är de en källa för nya idéer”

Att det sedan krävs en utveckling av lyssnandet för att höra rätt saker är självklart – och Thomas Pettersohns tankar uttrycker detta. Men man skulle gärna önska att många tidningar kunde lära sig lite mer av framgångsrika kollegor – både här hemma och på annan plats. Exemplen är många och goda – en av mina favoriter är helt klart Backpacker i USA där chefredaktören Jonathan Dorn har tagit läsaråsikter och kört dem en massa vändor i tankesnurran och i farten skapat äkta läsarmedverkan. Hur han har gjort? Ta kontakt med honom och fråga…

Varför ska man göra det här då? Jo, för att faktiskt svara upp mot det faktum att tidningarna redan, i stor utsträckning, har förlorat kommandot över vilka som skapar innehåll. Och att våga, som redaktörerna i det här inlägget gör, förstå detta gör dem bra rustade för framtiden. Men att veta exakt vad man ska använda det till – där kanske det krävs att man tänker utanför de invanda ramarna. För att läsarpaneler och den typen av framtvingad medverkan inte kommer att räcka till framöver står helt klart. Men vad som är lösningen – det är mindre klart.

Jag rapporterar vidare om, och när, fler svar på frågorna kommer.

Technorati Tags: , , , ,

2 Comments:

At 10 februari, 2006 18:08, Blogger Redaktörn said...

En tidning har de läsare den förtjänar. I fallet resumé.se var veckorna utan läsarkommentarer den bästa tiden i sajtens historia. Alltför ofta liknar Resumés artikelkommentarer chatten på Lunarstorm eller Passagen. Fast nivån är lägre bland Resuméläsarna.
I det fallet bidrar kommentarerna till att sänka läsvärdet.

Hurra och grattis till DD och Affärsvärlden vars läsare förvaltar förtroendet och tillför något.
Precis som mina och dina läsare, Fredrik.

 
At 10 februari, 2006 20:46, Blogger Fredrik Strömberg said...

Håller med, mannen, håller med. Men man måste ändå ge Viggo lite props för att han ändå härdar ut. För jag tror nog att han sitter och sliter sitt välfönade hår över sandlådetramset emellanåt.
/Fredrik

 

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home